Nu har vi haft inskolning i två veckor och det går väl sisådär. Första gången jag lämnade honom ensam med fröken och de andra barnen var min lilla plutt heeeelt förstörd. Han panikskrek ända tills de hämtade mig igen. Stackars liten...
Igår var han också ledsen när jag gick såklart men det gick över efter en stund och han somnade i vagnen när de gick ut med honom. Vi skulle vart kvar över lunch men de tyckte det var lika bra att vi gick hem eftersom han var så trött. Idag var han också ledsen men det gick över nästan direkt och han somnade i vagnen igen, vaknade och fick lite lunch (han åt typ bara två skedar men det är ju ändå något, ett litet framsteg).
Imorgon då har dom planering och har då istället en vikarie fram tills de är färdiga vid tio, och eftersom Leon brukar vara så trött vid den tiden (och förmodligen inte kommer gilla att någon han aldrig träffat förut ska ta hand om honom) så fick vi ledigt imorgon och fortsätter nästa vecka med inskolningen istället. Egentligen ska det bara ta två veckor men Leon är så otroligt mammig och jag har ju ändå sportlov nästa vecka så vi kan lika gärna dra ut på det lite. Det är bättre att han får ta det i sin egen takt så han inte tycker det är så sjukt jobbigt.
Usch vad ont det gör att se honom så ledsen när jag går... Det är hemskt och jag önskar verkligen att jag slapp gå i skolan (eller jobba för den delen) så jag kunde vara hemma med honom jämt. Min älskling.
Snart fyller han ett, min lilla plutt. Ett helt år. Galet. Vad detta året har gått fort! Han är ju ingen liten bebis längre..