Dom pratar jag aldrig om. Mina tvångstankar alltså. Jag har hur många som helst, hela tiden, och dom förstör sakta men säkert mitt liv. Borde kanske söka hjälp för det. Men äh, det är väl för sent nu.
Hur som helst så var det inte det jag skulle prata om. Det är mitt uppe-mitt-i-natten-beteende som stör mig. Men nätterna är de enda stunderna jag har för "mig själv". Då jag kan slappna av och göra sånt som JAG vill. GUD, ibland önskar jag verkligen att jag inte var ensam. Alltså... Missförstå mig rätt. Jag älskar Leon mer än något, det går inte ens att förklara. Men att aldrig någonsin få någonting gjort (städa, duscha, klia mig i röven) utan att ha en liten man som hänger i byxorna på en - det är lite jobbigt faktiskt... Härom dagen tvättade jag håret över badkaret, på ett ben. Det andra benet var jag tvungen att ha på toalocket så Leon inte skulle öppna det och plaska i vattnet som han gör varje gång han får tillfälle. Ja, när han inte leker med toaborsten förstås..
Bröt iallafall ihop totalt idag, och Leon bara asgarvade åt mig. Tur han inte vet bättre och kan skratta åt mig när jag gråter. Vad jag vill komma fram till är att det är fan inte lätt att vara ensamstående. Det är inte lätt att vara på topp varje dag. Ni som har någon att dela ansvaret med - var glada för det. Var så jävla glada.
Jag gör verkligen allt för min son. Och det är inte bara negativt att vara ensamstående, absolut inte. Jag behöver inte tänka på någon annan än Leon, ingen annan att ta hänsyn till. Jag tror att ensamstående föräldrar får bättre kontakt med sina barn, för barnen har liksom bara en förälder att ty sig till. Jag skulle inte kunna tänka mig något annat nu eftersom jag aldrig upplevt hur det är att vara två.
Jag trivs bra som det är - men ibland blir det för mycket och bägaren rinner över och tårarna sprutar ut. Ni fattar säkert ingenting för jag skriver otroligt osammanhängande... Det är inte så farligt som det låter. Jag behöver bara lite ensamtid ibland.
Jag är BÅDE glad & inte glad att jag är ensam...
Min skatt. Jag gör ändå vad som helst för dig. Vi har det ju så bra, bara du & jag <3.
Jag känner igen mig i det du skriver. Visserligen är jag inte ensamstående men Kenny har jobbat och kommer jobba mycket så jag har mycket tid ensam med Loke.
Ibland vill jag bara få 5minuter för mig, 5 minuter där jag kan vara jag. Gå på toa, ta en dusch, äta en macka, handla eller bara göra ingenting så länge som jag gör det själv och inte behöver tänka på Loke. Jag passar på sent på kvällen när Loke sover när jag egentligen borde sova för att orka med morgondagen. Men den tiden är bara min, den är tyst och stillsam och jag kan göra vad som helst. Kommer alltid älska Loke och vill ju egentligen spendera varje vaken stund med honom men ibland kan man behöva en liten paus. Vad jag försöker säga är att du är inte ensam med dina tankar och känslor, det finns alltid någon som känner liknande :) men du är stark, otroligt stark!